Bastuträsktrilogin
VATTNET I KISLOVODSK
Roman, 318 sidor, 2021
Det började med en ambition att sätta Bastuträsk på kartan. Sen blev det ett litet porträtt av min far. Och hur jag kom till Umeå och blev revolutionär. Och så ville jag undersöka detta närmare. Hur det kom sig, att jag hamnade där jag hamnade, jag som haft en trygg uppväxt med föräldrar som gjort allt de kunnat för mig? Och så då jag funderade på detta dök Inessa Armand upp. Henne hade jag stött på tidigare, läst om, försökt förstå. Den 14 april 1917 hade hon passerat Bastuträsk. Hon kom med Lenins ”plomberade tåg” på väg tillbaka till Ryssland för att göra revolution. I Bastuträsk stannade tåget till. För hur länge vet vi inte. Kanske stannande tåget bara en kort stund, för att ge sällskapet möjlighet att kliva ut på perrongen, sträcka på benen och ta en rök (Lenin gillade inte att det röktes på hans tåg). Säkert fylldes det också på vatten i vagnarna och loket. De bör ha stannat en halv eller kanske en hel timme. Då de åkte var stationskarlen EA kvar på perrongen. Vid hans sida stod en liten pojke. Vem han var? Det sägs att han kommit med tåget och blivit kvar. Pojkens namn var Karl-Sigfrid men i Bastuträsk kom han alltid att bara kallas ”Sigge”. Han blev far till en dotter, Marie, som kom att växa upp hos EA:s barn Anders och hans hustru Maj. ”Vattnet i Kislovodsk” börjar med Marie som står på skolgården till Skellefteå Allmänna Läroverk, Nordanåskolan och lyssnar till en diskussion om vem som har rätt: Israel eller palestinierna. Snart ska hon åka till Umeå och börja sin läkarutbildning.
SKUGGORNA BLAND TRÄDEN
Roman, 183 sidor, 2023
Då jag skrivit min första roman insåg jag att det behövdes en fortsättning. Marie måste få förklara sig, få berätta själv. Vad är det för olycka som drabbat henne? Vad är det som gör att hon, läkare som hon är med dubbla kompetenser, till slut hamnar i ett läge bortom kontroll?
Det blev ”Skuggorna bland träden” där hon genom att berätta om några viktiga människor i sitt liv också själv kan bli synlig. Hur var det med Sigge, med att ha en sådan speciell pappa? Hur kunde hon falla för ambulansföraren David i Storuman? Varför gick det alltid snett, också med prästen Vincent, han som var den stora kärleken som hon aldrig skulle ha klarat sig utan. Han som till sist visade vara en annan än hon trott. Och så mitt i allt detta: Den stora olyckan.
Den man nästan inte överlever.
Eller…
Den man aldrig kommer över.
ETT DOPP I DÖDA HAVET
Roman, utkommer hösten 2024
Boken handlar om en värld som blivit alltmer oigenkännlig, absurd. Och frågan om hur man orienterar sig och förstår det som sker. Boken utspelar sig till stor del i byn Risberg, sju kilometer från Bastuträsk. Dit kommer Manne, Maries lillebror, efter att ha fått sparken från sitt lärarjobb i Slagnäs. Han har köpt gamla skolhuset i byn och tänker bo där.
Det är bara ett krux. I huset bor redan någon, en kvinna som han ser genom fönstret. Vad gör man om huset man köpt är ockuperat av någon annan? Manne tvekar, han vill inte ha bråk, inte vara brysk, han känner sig inte riktigt orka med någon stor strid. Och så bjuds han in. Och här börjar berättelsen, på riktigt. Vilka är det som bor i huset? Vad vill de? Vad vill Manne? Varför har han alls sökt sig dit, till byn där han hade sin kompis Ove, där Oves mamma Emma bodde? Vad hade han egentligen för förhållande till dem, till Emma? Och varför tog vänskapen med Ove så abrupt slut? Vem var han och Ove då?
För länge sen.
Då alla människor försvann.
Vilka är de nu, vilka händelser, ja brott måste redas ut innan han och Ove kan bli vänner igen?
Om detta handlar boken. Och den börjar i Risberg men tar oss ut i välden – till Jeriko på Västbanken och till Haag och Dublin, dit litteraturprofessorn Ove en längre tid varit på väg.
Klipp från Bastuträsktrilogin
”Vatten.
Ja, så minns jag det. Ingenting är så gott som kallt vatten.”
VATTNET I KISLOVODSK, sidan 7
”I Bastuträsk rådde lugnet. I Bastuträsk kunde man göra ungefär som man ville. Solen sken. Maten stod på bordet. Det fanns radio och TV och Norra Västerbotten (tidningen) och ville man röka gjorde man det. Eller gå på dans. Eller spela rock n´ roll.”
VATTNET I KISLOVODSK, sidan 41
”Det var i studerandet frigörelsen låg. Det var så man fick kunskaper, så man fick horisonterna vidgade, så man fick ett bättre liv. Så såg lockelsen ut.”
VATTNET I KISLOVODSK, sidan 75
”Killarna i Tredje ring … pratar politik, om Israels krig mot Jordanien, Syrien och Egypten… Frågan är vem som var först på plats? Vem som ägde den mark som från 1948 kallats Israel?”
VATTNET I KISLOVODSK, sidan 12
”Holmberg är i sitt esse. Ja, han har varit på Cuba och i Bolivia sommaren innan. Han har läst Régis Debrays bok och träffat honom. Debrays morfars mor är Inessa Armand, Lenins älskarinna, säger han. Enligt Holmberg är Debray en blixtrande intelligent intellektuell…”
VATTNET I KISLOVODSK, sidan13
”Det sägs att samhällen dör? Gör de det? Eller kan de bevaras? Går det att göra en kopia i gips och skriva ner historien och inrätta ett museum? Finns det pengar till någonting sådant?”
VATTNET I KISLOVODSK, sidan 248
”DET VAR VATTNET. Karl fortsätter att skriva brev till Marie. Det finns inga belägg för något annat, att någon lade något i hennes bägare är troligen uteslutet. Sådant tillhör sagorna, fablernas värld. Hon var inte av den digniteten, saknade ställning. Och om någon verkligen velat ta livet av henne hade det kunnat göras på ett enklare sätt, utan den påkostade resan till Georgien.”
VATTNET I KISLOVODSK, sidan 272
”En dag rasar allt, alla system”.
VATTNET I KISLOVODSK, sidan 195
”Jag går ner till kallkällan, tar bort trälocket som pappa snickrat ihop. Därnere är vattnet. Jag böjer mig fram och föser med handen undan några löv som ligger på ytan. Och så sänker jag ner hinken. Handen blir genast iskall men jag håller den kvar till dess att hinken fyllts.
Då lyfter jag upp den och den är tung och jag häller ut lite av vattnet och går. Var det tungt? frågar mamma då jag kommer in i köket och ställer hinken på sin plats. Inte värst, säger jag och sätter ner skopan och tar lite i den och dricker. Kallt och gott, säger jag och inser samtidigt att det är pappa jag härmar; det gör jag jämt.”
VATTNET I KISLOVODSK, sidan 313
”Jag vet vad jag anser om människorna i mitt gamla samhälle, det nya vet jag inget om. Kanske är det också därför jag ska flytta nu? Nej, jag tror att jag främst flyttar till något, inte från. Ja, är det inte så man säger om förändringar?”
SKUGGORNA BLAND TRÄDEN, sidan 11
”Jag fick mitt straff, mitt i livet. Och det säger jag att jag, hur som helst, inte var förtjänt av.”
SKUGGORNA BLAND TRÄDEN, sidan 14
”I hög fart blir det inga mellanrum mellan träden, skrev jag. Allt är mörk skog, skrev jag. Jag sitter i bilen som Anton kör och lutar mig lite åt sidan och ber honom sakta ner. ”Det är mörkt ute, rimfrost på vägen, bäst he jer dyk he opp en hal fläck.” Jag försöker tala hans språk…”
SKUGGORNA BLAND TRÄDEN, sidan 69
”Ibland i skolan sa de att jag trodde mig veta mer än andra. Det var när de inte hade några sakargument kvar i den diskussion som pågick. Jag har hört det någon gång senare också, i min läkarpraktik, då jag suttit med en utfärdad cancerdiagnos i handen och försökt övertyga patienten om att det faktiskt var sant, det var inget fel på proverna.”
SKUGGORNA BLAND TRÄDEN sidan 13